Varje år uppstår över 1000 miljoner ton askor och slagg i samband med förbränning av biobränsle och restavfall vid svenska kraft- och värmeverk. Istället för att se dessa askor som avfall kan de få nytt liv genom olika applikationer.

En möjlig applikation är att nyttja askorna som råvaror för att producera fyllnadsmaterial till bygg- och anläggningssektorn. Askorna skulle då kunna ersätta grus och andra fyllnadsmaterial.

Koldioxid binds naturligt in i askor och slagg genom så kallad karbonatisering, men inbindningen sker långsamt. Genom att påskynda och öka utbytet vid karbonatiseringen av askor ökar klimatnyttan och vi får ett användbart material; vi får CCUS - Carbon Capture Utilization and Storage. Om koldioxiden har biogent ursprung och inbindningen blir permanent, flera hundra år, kan utsläppen betraktas som negativa.

Möjligheter och hinder med fokus på marknad och regelverk

Forskning pågår idag på flera håll för att utreda tekniska möjligheter med karbonatiserade energiaskor, i bland annat betong. Det saknas dock forskning på vilken potential tekniken har i Sverige.

Det saknas även kunskap om utformning av potentiella logistikkedjor och möjliga betalningsviljor, liksom kring vilken reglering som gäller idag och vad som krävs för att möjliggöra påskyndad kolinlagring i energiaskor i stor skala. Utan sådan kunskap riskerar den tekniska potential som kan finnas för ökad resurseffektivitet och reducerade koldioxidutsläpp att ej kunna realiseras i större skala, eller att utvecklingen försenas.

Syftet med denna förstudie är att översiktligt undersöka möjligheter och hinder för aktiv inbindning av koldioxid i energiaskor i en svensk kontext, med fokus på marknad och regelverk.